Hur fan växlar man?!

Kollade på en Mustang Mamba ikväll - en svart 78:a. Och att de står högt i pris, det visste jag, men några 7 lapp betalar jag inte för en moped som är i behov av en hel del småfix och diverse nya delar - åtminstone om man önskar snygga till den en smula.

Jag imponerades av att originallacken fortfarande satt kvar. Även lysena hade hängt med under de 30 år som gått sedan den lämnade fabriken. Det ser man inte ofta på en så gammal häck. Och den var dessutom underbar att köra. Det pinnade på friskt trots saknaden av trimdelar - säkert 45 knutar längs den otrafikerade vägen förbi rapsfält och kohagar. Underbart!
Men priset? Nej, det är för mycket. Och det sa jag till säljaren. Jag ger inte sju tusen. Aldrig.
- 5.500 då?
- Men priset gäller bara fram tills i morgon, tillade han.
Snacka om prutning!

Okej, då tåls det att tänka på saken, absolut, men jag kommer nog att försöka trycka ned den en femhundring till.

Det bästa med de här mopederna är att de inte sjunker i värde, snarare tvärtom. De blir som gamla amerikanare, rena investeringen.
Vi har haft två EU-scootrar på kort tid i familjen, båda tillverkade i Kina, och jag säger att den skiten aldrig borde fått tillverkas. Jävla crap!

Nu är det upp till sonen om det blir affär eller inte. Det är han som ska åka på den (för det mesta i alla fall ;-) och han som ska betala den.

Att han inte tidigare haft tillfället att bekanta sig med en RIKTIG moped visade sig omedelbart när han skulle provåka den:
- Hur fan växlar man egentligen?
(Ja, de där remdrivna scootrarna är ju ett jäkla fördärv).

PS: Jag hann själv vara ägare till fyra stycken Mambor under mopedåldern. En av dom köpte jag ny (på Intersport), en orange 79:a för 3.700 kr, men det är en ju en helt annan historia det.